fredag 30 januari 2009

Christer Magnusson


Min älskade morbror, som jag saknar något innerligt...
Fattar inte vad som hände... Fattar inte hur du bara kunde försvinna...
Jag hann inte med, jag fick inte ens säga hejdå?
Fick ingen kram, fick inte något?
Önskar jag kunde fått säga något till dig.. Önskar allting vore annorlunda..
Önskar jag bara fick höra din röst i telefonen igen..
Eller se dig komma in genom dörren hemma hos oss igen..
Eller få sitta i ditt knä, som jag alltid gjorde..
Få kunna krama dig igen..
Få höra dig säga "Hur är det med mitt lilla spöke idag?"
Bara få två minuter med dig...
Kunna få berätta hur mycket du faktiskt betydde/betyder för mig..
Men det enda jag har kvar nu är kort, minnen..
Som aldrig kommer försvinna...
R.I.P Chister Magnusson 4/11-07.....




Du var en person som alltid hade kärlek och ge till alla..
Och du gav mycket till mig..
Och jag gav lika mycket tillbaka..
Min tatuering är för dig..
Du kommer alltid finnas med mig var jag än går...
Mitt hjärta kommer alltid älska dig och mitt hjärta kommer alltid sakna dig..
Men jag kommer aldrig glömma dig..
Kommer aldrig glömma hur du var som person...
Med mycket kärlek...
// DITT Spöke...











Inga kommentarer:

Skicka en kommentar